Hingstrännet 2023
Igår var det racetajm igen, denna gången andra deltävlingen i Jämtlandsserien i Aspåsnäset och dags att försöka försvara fjolårssegern! Banan i Aspåsnäset är riktig gammaldags stigslinga med ett tungt parti myrmark, som efter denna blöta sommar var rejält tungcyklad. Eftersom det är i princip uteslutande smalstig är det individuell start med ett startförnster på två timmar, dvs gott om tid för hela familjen att köra. Först ut var Frida, där jag fick agera följecyklist. Tyvärr ballade Sam ur och vägrade köra, men Frida gjorde det bra och ställde som 10-åring upp i 13-14- årsklassen för att få köra hela den riktiga banan. Förra året vågade hon inte, men i år körde hon på, dessutom med SPD-pedaler på tävling för första gången. Några stopp och en vurpa blev det, men hon fixade många av de lite småknixiga backarna både upp och ner.
Bärtider! I blåbärsriset med David.
En runda på höghöjdsbanan i Björnen.
Lek i bäcken.
Fantastisk hjortrontur på fjället med Frida.
Lite downhill har det blivit.
Och Sam har fångat sin första bäcköring.
Frida rejsar!
Rundan med Frida blev en bra uppvärmning för mig. Hade sen inte så höga förväntningar på min egen start, efter SM var jag rejält sliten några dagar och tränade väldigt lite, sen ett antal förkylningsdagar på det. Har egentligen bara kört ett ordentligt cykelpass efter SM, så formläget var väldigt osäkert. Tyckte jag tog det sansat i starten och kom in i ett bra flyt första varvet. Lyckades sätta ner framhjulet på sidan av en spång på nämnda myrprti och fick ett totalstopp, men det var i princip det enda större misstag jag gjorde på hela loppet. I slutet av varv två närmade jag mig Nils Dahlsten (elitåkare i långlopp på längdskidor) som hade startat strax före mig. Ut på tredje varvet släppte han förbi mig och jag fick snabbt lucka på de tekniska stigarna. Efter myrpartiet var han dock ikapp igen och hängde med i rygg fram till sista varvning. Kände att jag körde bra tekniskt, men att orken att trycka på började vackla på tredje varvet och särskilt ut på fjärde och sista. Nils gick om igen på väg ut på sista och satte in en stöt jag omöjligt kunde följa. Sen segade jag in några meter på de tekniska stigarna, och var i princip ikapp när myrpartiet började. Där orkade jag dock inte följa och tappade sen stadigt in i mål. Även om det gick tungt var det dock ingen genomklappning, så det kändes ändå som ett hyfsat lopp när jag kom imål. Det visade sig dock sen att det räckte till seger även detta år, om än bara med dryga 20 sekunder ner till Jonatan Wallin. Känner efteråt att min insats växte lite. Riktigt kul att det var så många cyklister som var med och att flera starka cyklister var med å körde. Kul att Nils och långloppskungen Emil Persson, tillika Nils brorsa fattade jag det som, är med å kör. De saknar ju inte motor direkt, men på teknisk stig har jag ändå en chans, uppenbarligen.
Rundan med Frida blev en bra uppvärmning för mig. Hade sen inte så höga förväntningar på min egen start, efter SM var jag rejält sliten några dagar och tränade väldigt lite, sen ett antal förkylningsdagar på det. Har egentligen bara kört ett ordentligt cykelpass efter SM, så formläget var väldigt osäkert. Tyckte jag tog det sansat i starten och kom in i ett bra flyt första varvet. Lyckades sätta ner framhjulet på sidan av en spång på nämnda myrprti och fick ett totalstopp, men det var i princip det enda större misstag jag gjorde på hela loppet. I slutet av varv två närmade jag mig Nils Dahlsten (elitåkare i långlopp på längdskidor) som hade startat strax före mig. Ut på tredje varvet släppte han förbi mig och jag fick snabbt lucka på de tekniska stigarna. Efter myrpartiet var han dock ikapp igen och hängde med i rygg fram till sista varvning. Kände att jag körde bra tekniskt, men att orken att trycka på började vackla på tredje varvet och särskilt ut på fjärde och sista. Nils gick om igen på väg ut på sista och satte in en stöt jag omöjligt kunde följa. Sen segade jag in några meter på de tekniska stigarna, och var i princip ikapp när myrpartiet började. Där orkade jag dock inte följa och tappade sen stadigt in i mål. Även om det gick tungt var det dock ingen genomklappning, så det kändes ändå som ett hyfsat lopp när jag kom imål. Det visade sig dock sen att det räckte till seger även detta år, om än bara med dryga 20 sekunder ner till Jonatan Wallin. Känner efteråt att min insats växte lite. Riktigt kul att det var så många cyklister som var med och att flera starka cyklister var med å körde. Kul att Nils och långloppskungen Emil Persson, tillika Nils brorsa fattade jag det som, är med å kör. De saknar ju inte motor direkt, men på teknisk stig har jag ändå en chans, uppenbarligen.
Får se om det där kanske var årets sista cykeltävling. Går ett race till på Frösön, men Maria jobbar då så kan bli knepigt att få till. Kanske om Frida kan se efter 3-åringen en timme..
Annars är det lite fortsatt semesterlunk, ömsom trevligt, ömsom ett helvete med tre oförskämda skärmknarkande skitungar. Men det finns ljusa stunder..
Bärtider! I blåbärsriset med David.
En runda på höghöjdsbanan i Björnen.
Lek i bäcken.
Fantastisk hjortrontur på fjället med Frida.
Lite downhill har det blivit.
Och Sam har fångat sin första bäcköring.
Kommentarer
Skicka en kommentar