Trail med kolmårdstrollen

Efter Ursvik i tisdags har kroppen kännts riktigt bra, blev bl.a. en tur till Enköping och lite intervaller runt Gånstaspåret. Riktig nostalgimark, med minnen från svunna tider då tävlingssträckan var typ 500 m, med mjölksyran sprutandes ur öronen efter startrakan och färgglada läskflaskor och medaljer som belöning. Det var tider det! Snart är det dags att släpa runt Frida på liknande arrangemang, tänk vad mycket kul det kommer bli!  Hoppas jag..

Marias superförkylning från helvetet fullkomligt vägrar ge sig, och humöret sjunker i takt med löpformen. Om det fanns tålmodighet och jävlar anamma -revanch, i pillerform hade vi behövt det nu. Idag skulle vi ju ner till Kolmården med Svärmor och köra Kolmården trail, en tävling jag vet Maria gärna velat köra. Men om nu Maria inte skulle kunna springa var min tanke att efteranmäla mig på plats, så att vi i alla fall fick lite mer ut av en halv dag i bilen. Maria ville dock hålla öppet in i det sista, och eftersom gårdagskvällen var alldeles för fin för att sitta inne stack jag ut på ett snabbdistanspass som var bland de bättre på länge, och tänkte kallt att det nog blir barnvagnstjänst imorgon. Men i bilen i morse visade det sig till slut att Maria gett upp hoppet, så nu var det till att klura ut hur långt man skulle köra. Förnuftet sa så klart 10 km, men va fan, det kändes ju bra igår, det får bli 21 km!

Inte långt kvar nu!

Men utan vidare uppladdning, lite för lite frukost, tuffa kilometrar kvällen innan och en djävulsk värmebölja (inte mitt favoritväder för löpning) blir det inte alltid optimalt. 21 km är långt, speciellt på en bana som bitvis hade passat bra till Tjurruset, i alla fall innan den tävlingen övergick till att vara ett tramsigt jippolopp. Med andra ord, tuffa stigningar, delvis obanat och lite myrlöpning. Jag försökte rulla på så gott det gick de första 9 km, som var lite mer lättlöpta, men kroppen svarade inget vidare. Sista milen blev en kamp med stark längtan till nästa vätskekontroll. Med blåsor på fötterna och en kokande motor var det till slut skönt att komma imål, om än 16 långa minutrar efter Svaneno. Ett klart steg tillbaka sen Ursvik i tisdags, men jag tror det beror mest på dåliga förberedelser snarare än dålig form. På torsdag smäller det igen, 21km löpning och 40 km mtb, på samma dag. Jag ska nog överväga att ladda upp lite bättre då..

Ser sjukt lätt i steget ut. Det är en illusion..