Topptursprojekt Jämtland - del 2 - Mullfjället

Idag var det dags för ännu en tur upp på Mullfjället, den antagligen mest tillgängliga 1000-m toppen för en Duvedsbo. Toppen syns inte från byn då den är ganska flack jämfört med den första branten upp i slalombacken, men den ligger där och väntar på besök. Till toppen kan man ta sig en mängd olika vägar och på en mängd olika sätt. Jag har testat löpning, längdskidor och Randone. Dock inte cykel än, men med torrt väder är det inte orimligt att släpa upp en cykel heller.

Idag var det löpning på agendan och jag tog den enklaste vägen för löpning, upp för grusvägen till toppstationen för Duveds linbana och sedan vandringslederna upp till toppen. Efter idogt regnande var leden rejält smetig och blöt, men det är enkelt att se var man ska, så en del gegga går i alla fall att undvika med små omvägar. Lutningen är brant upp för grusvägen, men fullt möjlig att springa hela vägen. Det här var 15:e besöket på toppen och jag brukar variera lite hur jag tar mig upp. Närmaste vägen är antagligen via Leråliften, vilken är bäst för skidåkning då man undviker att få motlut på nervägen. Det går dock ingen markerad led från toppen av Leråliften och det är ganska blött och sumpigt när det regnat. Det går även fint att ta sig upp längs flera raviner från väster, soeciellt vintertid, och även från Ullådalssidan i öster och så klart den lite längre vägen från Forsaskalet.

Idag blev det en ganska lugn jogg upp som tog 56 minuter från ytterdörren till toppen på 1031 möh. Ganska kallt och blåsigt med rejäl höstfeeling. Tog mig sedan ner på västsidan av fjället i obanad terräng, med stopp för hjortronplockning på ett litet guldställen jag hittat. Till slut domnade fingrarna i vätan och det var dags att knyta bärpåsarna och ta sig ner. Har tidigare gjort dåliga vägval ett par gånger och fått vända upp igen. Terrängen på västsidan är lite förrädisk med alla raviner, men nu börjar jag hitta rätt bra och idag var det inga problem. Lite Stig ner på slutet och hemma efter drygt två timmar inkl bärplockning och med tjusiga 666 m stigning för passet.


Det lilla vindskyddet nära toppen.


Blåsigt och kallt..


Och en guldåder på nervägen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd