Lida loop 2017

Idag var det dags att köra ett av mina favoritrejs - Lida loop! Laddade upp med en rejäl svensexa med tillhörande missat pendeltåg och onödigt sen sänggång. Hade peakat öldrickat strax efter lunch, så kroppen kändes ändå riktigt bra imorse. Kom ut till Lida timmen innan start, vilket innebär att chansen till bra startposition är körd. Struntade i detta och tog till min framgångstaktik från senast - uppvärmning! Kändes ändå som att jag stod hyfsat till, om än längst bak i fålla 2. Väl iväg upp för slalombacken i starten hade jag lite oflyt, hamnade bakom lite folk som vurpade o tappade fart, men hamnade väl ändå hyfsat till utför grusvägarna på baksidan. Rullade på skapligt, utan att det kändes superbra, försökte hitta mitt tempo, vilket gjorde att jag fick dra en del själv. Fram mot varvning ett kändes det som jag var på väg in i loppet, men då på ett tekniskt hällparti - kabang!! Världens tokgenomslag och inte i närheten av att nån däcktätargucka skulle rädda mig. Fipplar fram en slang och får i, men får inte i supermycket luft med patronen och rullar försiktigt med typ 1 bar i bakdäcket till varvningen. Väl där hittar jag en vänlig själ med pump och lyckas få lite ordning på grejerna.

Många att passera blev det..

Under tiden har en lång rad cyklister trampat förbi och jag varvar som 48:a. Kul.. Hela andralopen blir ett slalomåkande för att komma framåt i fältet. Blir en del stopp o långsamma stigpartier då jag inte kom om, men i stort fick jag trots läget skapligt flyt. Benen känns bra, så när det var fritt fält var det bara att mata på. Nackdelen är ju dock att man aldrig får nån hjälp att dra i vettig fart i sånna lägen. Ut på tredje o sista loopen glesar det ut med omkörningar, men några till tar jag och har fortsatt bra drag i benen. Ut mot sista  grusvägspartiet har jag en rygg plus två gubbar på rullen. 15 sekunder framför ligger en grupp på 7-8 cyklister som inte ser jättepigga ut, men jag inser att om jag försöker ta ikapp dem kommer jag vara rökt inför slutspurten. Tänker att äh, va fan, och drar på allt som går. Fick i alla fall tre nya kompisar som var glatt tacksamma att jag drog upp dem, för ikapp kom jag. Men väl i rygg lyckades jag inte återhämta mig och hade inte mycket att bita ifrån med sista kilometern. Blev en 18:e plats, inte mycket att hurra för. Men - jag hade 13:e tid andra loopen och 7:e tid sista, det med mycket trafik o ingen draghjälp. Därtill gick det 5-6 minuter på punka o pumpstrulet, så idag är jag övertygad att topp 10 var inom räckhåll gott och väl. Jävligt typiskt...