Långa pass

-
Har haft några riktigt fina pass i Roturoa, både på MTB och löpning. Men odelad glädje är halv glädje.. Än har jag lyckligtvis inte fått ta över Marias förkylning, men hon är tyvärr inte frisk. Tråkigt, med tanke på de fina träningsmöjligheterna och att idéerna på kul alternativaktiviteter börjar sina. Det finns gränser för när promenader, termiska källor, blåbärsvinprovning och kafebesök inte räcker. Den gränsen är nära nu, hoppas på friskförklaring inom kort, så att Maria får testa cykellederna i alla fall. För det är nog ingen överdriven hajp att kalla detta för världens bästa MTB-cykling. Igår blev det en runda på drygt tre och en halv timme på helt fantastiska stigar. Bara att det finns variation nog för att inte behöva köra samma stig två gånger en sån runda är grymt, och då har jag ändå inte testat hälften av de leder som finns att tillgå! Jag saknar dock mina lätta cyklar, SPD-pedaler, vadderade cykelbyxor och cykelhandskar, men bara att få vara ute och trampa här är riktig upplevelseturism. 
Fick cykla Giant igen. Inte så imponerande, men det funkade.
Bilder gör nog aldrig ett sånt här område rättvisa, men ändå..
Idag blev det en rejäl löptur som uppföljning av cyklandet. Vaknade med huvudvärk och kände mig rätt risig. Typ bakis, hur man nu kan bli det på två öl, och funderade först på att ställa in passet, men övertalade mig själv att köra ändå. 33 km i en rundslinga som i princip omringar skogen med alla cykelleder var planen. Kan tyckas märkligt att så mycket cykelstigar får plats inom ett så förhållandevis litet område, men många av lederna slog i det närmaste knut på sig själva. Kände ganska omgåfnde att bakiskänslan inte direkt gav mig vingar på skorna idag. Från dvala uppväckta cykelmuskler bidrog säkert till den känslan. Men det positiva var nog ändå att det kändes ungefär lika dåligt efter tre timmar som i första backen, med andra ord en stadigt seg nivå, men utan krämpor. Gjorde till och med en fartökning på en dryg km sista biten och ja, det var väl helt ok ändå. Får se hur kroppen känns imorn.. Som avslut ett par kul bilder från dagens flanerande. 
Bekväm sovställning
Har sett hemma i Stockholm en gatukonststickningar, i Roturoa har samma fenomen klart gått till överdrift, fast rätt kul ser det ju ut.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på
Läs mer

Formdöd

-
Bild
Söndag för snart två veckor sedan, Duveds terrängserie 5 k och nytt pers med knappt 10 sekunder. Men sen var det slut på det roliga. Åkte på förkylningen som snurrat i familjen, ett envist jävla pissvirus som precis när jag började känna att det var över tar om. Så istället för fina löppass den här veckan, på barmarken i Stockholm, blir det till att sitta i ett kontorslandskap och försöka hålla sig från att hosta lungorna ut-och-in. Förbannat drygt. Egentligen är det väl inte så synd om mig, jag har inte varit sjuk på ganska länge, men man blir ju bra less ändå. Så efter snart två veckor utan vettig träning lär nog formen vara rejält på tillbakagång. Blir till å börja om på ny kula, förhoppningsvis med skidor på fötterna. Säsongen är igång i Vålådalen och Maria har redan varit å testat. Sugen.. Sam gav järnet senaste terränglöpet! Nästa års projekt, fler familjemedlemmar..
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för denna
Läs mer