Nelson

Innan vi lämnade Takaka blev det en sväng ut i Abel Tasman national park för att testa kustleden, en av Nya Zeelands "great walks". Vet inte om den var så great, man blir ju lite avtrubbad här, men det blev ett ganska lugnt långpass på trötta ben i alla fall. Den främsta behållningen var kanske passagen av ett par laguner där det bara funkar att ta sig fram vid lågvatten. Trots lågvatten blev det en rätt blöt historia.

Lågvattenmärke, bokstavligt talat

En dammig Ford, på vår gård

Igår blev det vilodag, klart behövligt, för resa till bryggerimeckat Nelson. Gjorde lite intressanta stopp på vägen, bl.a. på ett café med mycket märkliga väggprydnader på herrtoan och tama ålar i bäcken utanför. Det är nått med ål och Nya Zeeland, de dyker upp både här och var. En tam ål? Dags att Frida får ett husdjur snart?

Lämplig väggprydnad på herrtoan?

Svårfiskat..?

Idag gick jag bonaza på långpass igen och drog iväg upp för ett av bergen utanför Nelson. Benen var ganska bra återhämtade, så det kändes bra. Kanske inte världens roligaste stig, med mycket sten som skymdes av gräselände = mycket snubblande. Nästan 3 timmar och dryga 1000 hm, jo tack. Fin utsikt från toppen var det i alla fall!

Toppenglad!

Och när vi nu befinner oss i ett så pubb och bryggeritätt område passade det så klart bra att ladda om efter långpasset med lite ölprovning. Minst lika glad som pappa var Frida, som fick äta hur mycket morötter och pannkaka hon ville.

Vem blir inte glad för lite ölprovning?